Jag har alltid haft låg puls och aldrig haft några besvär av det, och det har jag inte nu heller. Det är visst vanligt annars att man blir trött och yr. Att de kollar upp mig varje år känns väldigt tryggt. Doktorn sa att jag kunde ta pulsen lite då och då, men jag försöker att låta bli så mycket som möjligt. Det första året efter att jag blev remitterad till hjärtmottagningen räknade jag pulsen i tid och otid. Jag höll på att bli helt nipprig. När den var för låg, enligt mig, sprang jag upp och ner i källartrappan och viftade med armarna innan jag kollade på nytt. Så får det inte bli igen.
Det är nog snart tid för en cykeltur igen. Vartannat år måste jag göra ett arbetsprov på en motionscykel. Jag äger ingen riktig cykel längre, men när barnen var små brukade vi ta med fika och cykla ut i skogen. Jag hade sån kondis att jag t.o.m. kunde cykla uppför den branta backen här på Söderåsen. Idag tycker jag det är motigt bara att gå uppför den. Motionscykeln är perfekt. Jag behöver aldrig oroa mig för punktering och hur sakta jag än kör så kan jag ändå hålla balansen. Det blir nästan som att cykla med stödhjul.
![]()
Idag är det fredagen den trettonde, men det är definitivt ingen otursdag. Idag fyller nämligen Rasmus 16 år.
Idag är det fredagen den trettonde, men det är definitivt ingen otursdag. Idag fyller nämligen Rasmus 16 år.