Att kunna hjula
Det är något som jag aldrig har klarat av, trots att jag som liten och även tonåring var väldigt smal, ja nästan mager. Jag tror faktiskt att det är lättare om man inte har så mycket vikt att snurra runt med, men i mitt fall fungerade det inte ändå. Jag provade åtskilliga gånger att springa och sätta händerna i golvet, slänga upp benen i luften och försöka snurra. Det gick åt skogen. Jag hamnade alltid i en hög på golvet. Benen fick jag aldrig riktigt upp i luften utan jag liknade mer en hoppande groda med koordinationsproblem.
En som verkligen kunde hjula var Sparven från Minsk...Olga Korbut. Hon föddes 1955 i Vitryssland och började träna gymnastik i tidig ålder. Hon var väldigt kort...152 cm och vägde 39 kilo har jag läst.....i stort sett bara skinn och ben. Jag kommer ihåg henne från OS 1972 då hon vann många medaljer. Olga var helt överlägsen och man undrade hur hon kunde vrida och vända så på sin kropp. Hon var en riktig ormmänniska. Efter henne kom flera andra unga flickor från Öststaterna och de överglänste alltid sina medtävlare.
När det senare berättades om och visades filmer om hur små barn drillades i de här gymnastikskolorna försvann åtminstone min fascination för sporten. Man fick se små flickor som grät när tränarna drog och slet i deras armar och ben för att de skulle bli så viga som möjligt. När jag gick i småskolan, som det hette då, hade vi också gymnastik, men den var mänsklig. I betygsboken hette ämnet Gymnastik med lek och idrott och det är väl just det som det ska vara....en lek......åtminstone när det gäller barn.