Nu är ett av veckans inplanerade besök avklarat....det hemska besöket....nämligen hos tandläkaren. I måndags förmiddag var det dags att placera sig i tortyrstolen. Riktigt så illa är det inte. Min tandläkare är den mest omtänksamma och varsamma person man kan tänka sig. Hon har helt lyckats få bort min tandläkarskräck. Hålet var inte speciellt stort, men jag valde ändå att få bedövning. -"Ok," sa sköterskan, "då laddar jag lite bedövning." Det lät skrämmande. Skulle de skjuta in bedövningen på mig? Så farligt var det inte. Hon tryckte på en dator som fixade till rätt mängd bedövningsvätska. När tandläkaren kom tog hon sladden som var kopplad till apparaten, och då såg jag att det fanns en liten nål i slutet på den. Hon stack ner den mellan tanden och tandköttet runt hela tanden. Jag märkte inte ens att det stack till och jag kände mig inte bedövad heller. Hon berättade att det var en ny teknik, som de ofta använde nu. Själva tanden blev bedövad, men inte kinden och tungan som det alltid blivit förr.
Besöket tog 45 minuter och var inte alls så otäckt som jag föreställt mig. Det kändes inget när hon borrade, vilket jag tycker är det mest obehagliga av allt. Det mest obehagliga av allt denna gången var när jag skulle betala. Kalaset gick på 1500 kr. Jag hoppas verkligen det dröjer åtskilliga år innan det blir dags för nästa lagning. När jag nu blivit av med min tandläkarskräck är det endast betalningen som skrämmer mig.
Jag kan ändå tycka att det känns ärligare att betala hos tandläkaren än när jag handlar ute i butikerna. Här är slutsumman alltid något på jämna tior, hundringar eller tusenlappar....inget fjantande med 29,70 eller 999,90. Varför kan det inte vara ett pris på varorna som stämmer överens med de mynt vi har? Det finns varken sextio, sjuttio eller åttioöringar...inte ens 10-öringar. Då är det väl käpp rätt åt skogen att sätta så orealistiska pris på varorna. Det måste bli att jag får betala några 10-öringar extra många gånger. I och för sig överlever jag väl det, men det är irriterande.