När jag var 10-12 år läste jag böckerna om Anne på Grönkulla. Det handlar om en föräldralös flicka som flyttats runt till olika familjer men nu ska få komma till ett drömhem. Allt visar sig vara ett misstag, för syskonparet Marilla och Mathew hade väntat sig en pojke. De är båda två lite äldre och det är inte så lätt att hantera Anne som har en mycket livlig fantasi. Anne är 11 år när hon flyttar till Grönkulla och hennes liv där blir väldigt händelserikt. För första gången i sitt liv får hon en bästa vän, Diana. Tyvärr råkar hon bjuda Diana på vin i stället för saft och hon lyckas också med konststycket att färga håret grönt. Boken skrevs av Lucy Maud Montgomery och gavs ut första gången 1909. Då borde Anne alltså varit född 1898 och i år ha uppnått den aktningsvärda åldern 122 år.
Kulla Gulla var en annan serie jag tyckte om att läsa. Även här handlar det om en föräldralös flicka. Hon levde under betydligt fattigare förhållanden än Anne och fick slita rejält. Här kan man verkligen tala om barnarbete. Första boken kom ut 1945, samma år som jag föddes, och då är Kulla Gulla 7 år. Även hon skulle idag varit en äldre dam på 82 år. Martha Sandwall-Bergström är författare till böckerna.
En tredje serie som jag fastnade för var Fröken Sprakfåle. Här skrivs om en 12-årig flicka som heter Inga- Maja. Hennes pappa är postmästare och Inga-Majas stora favorit. Mamman tar hand om familjen och är en typisk hemmafru. Det finns även en bror i familjen. Första boken gavs ut 1932 och sen får vi följa Fröken Sprakfåles liv under många år. I år skulle Inga-Maja kunnat fira sin 100-årsdag. Böckerna skrevs av Lisa Eurén-Berner.
Alla dessa böcker hamnar i kategorin flickböcker. Det fanns även speciella pojkböcker. Så småningom började man kalla böckerna för ungdomsböcker i stället. Det passar bättre in på dagens jämställdhetstänk. Jag är bara glad att ingen kommit på att kalla dem för henböcker.
Mina båda döttrar har även de läst om de här flickorna och gillat dem. Ja, inte Sprakfåleböckerna, men Katarina har fått alla mina böcker i den serien, så kanske Zoé kommer att läsa dem nån gång.
Som barn firade jag alltid jul hemma hos min farmor och farfar. Jag älskade att läsa och varenda julafton fick jag ett antal böcker, som jag läste under jullovet. Idag är det julafton, men eftersom vi slutat ge varandra julklappar, kan jag inte hoppas på någon ny bok idag. Det gör inte så mycket. Jag har några i bokhyllan som jag ännu inte hunnit läsa, så julen är räddad.
Detta var kalenderns sista lucka och jag vill med hjälp av en bild på Zoé tacka för alla trevliga kommentarer och önska alla en riktigt
God Jul
och
Gott Nytt År
