När jag var barn såg jag alltid fram emot både mitt eget och kompisarnas födelsedagskalas. Förutom tårtan och godispåsarna minns jag att vi lekte olika lekar. Ifall det var både pojkar och flickor bjudna på kalaset lektes ofta Ryska posten. Den leken är troligtvis helt bortglömd idag. En fick gå ut ur rummet och vara "brevbärare" som kom med post, och en stod innanför dörren och frågade hur posten skulle överlämnas....med handtag, famntag, klapp eller kyss. Handtag, famntag, klapp och kyss är vanliga hälsningar idag även om det skiljer sig åt lite i olika länder. Här i Sverige har handslaget varit det mest vanliga i långa tider, men med mer och mer influenser från utlandet så har kramar och kindpussar nästan tagit över. Det äldst bevarade beviset på ett handslag finns på en stenrelief i Turkiet som är 2000 år gammal.
Seden att skaka hand tror man började som ett sätt att visa att man inte var beväpnad. Romarna tog tag i varandras armar för att kontrollera att de inte hade något vapen i rockärmen. I medeltida Europa sträckte riddarna ut en tom handflata för att visa att de var obeväpnade. Det ska även vara därifrån som vinkningen kommer. Naturligtvis finns inga bevis för detta men det kanske ligger ett uns sanning i det.
Den indiska hälsningen Namaste tycker jag är så fin. Då för man ihop sina händer framför bröstet och bugar. Hälsningen har många regler och det som räknas som artigt i ett land kan vara oförskämt i ett annat. Det gäller verkligen att vara påläst så man inte skämmer ut sig. Seden att gnugga näsorna mot varandra tycker jag är den minst acceptabla hälsningen av alla. Kindpussar är ändå inte så nära och en del pussar ju bara i luften.
I Coronatider är det inte läge att använda någon av hälsningarna som förekom i Ryska posten. Det har blivit populärt med en ny hälsning där man rör vid varandras fötter. Det har visats otaliga gånger under sportsändningarna, som jag inte följer, men eftersom Göran sitter klistrad framför TV:n så går det inte att undvika vad som sker. Innan tåflörtandet var det vanligt att stöta armbågen mot den man ville hälsa på. Men är det egentligen så säkert? I butikerna står det att vi ska hålla minst 1 1/2 meters avstånd och jag mätte överarmen från min axel och fram till armbågen. Det blev drygt 30 cm. Jag tror inte jag har onormalt korta armar. Då blir det i bästa fall bara hälften av det rekommenderade avståndet. Låter man bli att nudda varandra är det väl ok, men jag har inte fastnat för detta sättet. Någon armbågshälsning kommer det inte att bli för min del. Det räcker så bra med att säga hej eller vinka. Men jag saknar att få krama om mina barnbarn.
Det är tre år sedan jag träffade alla fyra samtidigt och som det ser ut nu lär det dröja ännu ett tag innan min favoritkvartett samlas hos oss igen.
