Förra helgen när Peter ringde på datorn så funkade det inte.....det=jag. Datorn var det inget fel på men jag fick inte rätt på alla inställningar så jag blev så irriterad. Till sist bestämde vi oss för att vi skulle pratas vid en annan dag. Det är så kul att vi kan se varandra och jag får en liten hum om hur stora barnbarnen hinner bli innan vi träffas. Nu kändes det lite snopet. Daniel hade däremot en bra idé. Han tyckte de kunde åka hit och prata i stället för att göra det över datorn. Smart kille! Ja, tänk om det hade varit så enkelt. Jag får i varje fall information om allt som händer i Dallas och vad barnen sysslar med. När Rasmus var i Daniels ålder träffade jag honom nästan dagligen och var helt klar över alla konstiga figurer han gillade. Så är det inte nu, men Daniel berättar ändå om olika figurer och undrar om jag vet vilka de är. Han är tålmodig och tänker kanske att en vacker dag så ramlar poletten ner hos farmor.
