Jag har besökt Sofiero slott ett antal gånger. Det är ett mycket populärt turistmål strax utanför Helsingborg. Kung Gustav VI Adolf och han hustru Margaretha fick slottet i bröllopsgåva och det var kronprinsessan som anlade den berömda rhodedendronträdgården. När de blommar i maj är det som att stiga in i en sagovärld. Det finns inte bara rhododendron där utan massor av andra växter och trädgården är indelad i nästan som små rum. Det finns olika promenadstigar man kan gå och då få information om vad som finns där och hur det planerades.
Informationsbroschyren fanns bara på engelska, men eftersom svenska språket till stor del består av engelska ord och uttryck så är det nog ganska klokt tänkt....antar jag.
Det brukar även finnas minst en utställning inne på slottet varje år. i år handlade den om mode. Inte vad vi kanske i vardagslag tänker på som mode utan mer på hur det kan bli längre fram. Miljötänk och hållbarhet var ledorden. Designelever hade fått göra plagg och det var mycket återanvänt som visades. Jag vill väl inte påstå att det var vackert, men det fick mig att dra på smilbandet många gånger och jag beundrar verkligen deras fantasi. En del tips och idéer fick jag ändå med mig hem.
Det fanns två tjusiga klänningar där som kronprinsessan Mary av Danmark lånat ut. Den blommiga föll mig inte alls i smaken, men jag gillar den gröna, som hon bar på förlovningsfesten.
Bland det återanvända fanns bl.a. denna jeansklänning. Det syns tydligt att den är sydd av slitna jeans . För att göra det så bekvämt som möjligt för sig vid sömnaden, så skippades ärmarna. I stället kunde man sticka in dem i ett annat par jeans och låta midjelinningen gå runt nacken så det ser ut som en slags bolero. Snyggt? Nej, knappast!
Allt ska användas och det blev tydligen några stuvbitar över så det precis räckte till ett par skor.
Den här modellen är knappast lämplig på en middagsbjudning. Var sticker man ut händerna så man får tag på besticken?
Aha! Det fanns ett hål någonstans. Men man måste tydligen vara vänsterhänt. Modellen i förgrunden är en riktig Kajsa Warg modell....man tager vad man haver.
Har man tröttnat på sina gamla gardiner är det bara till att plocka ner dem med ringar och allt och använda som kjol.
Det hela hålls på plats med ett överblivet veckband. Mycket praktiskt att inte klippa i det hela ifall man ångrar sig och vill hänga upp gardinerna igen.
Det fanns ännu en "riktig" klänning på utställningen; nämligen denna som Alice Bah Kunke använt på en Nobelfest. Den är sydd av ett gammalt sidenlakan och ett antal av hennes egna gamla sidenblusar. Inget som jag valt ifall jag blivit bjuden på Nobelfest, men smaken är så olika.
Många av skyltdockorna hade en mask framför ansiktet gjord av eterneller. Jag vet inte om det skulle symbolisera evighet när det gällde modet. Maskerna var väldigt tjusiga och hade passat som dekoration på en vägg.
Nästa Sofierobesök kommer nog att bli i maj nästa år. Då är garanterat allt jag kommer att få se otroligt vackert.