Titelsjukan grasserar fortfarande även om det har blivit betydligt bättre mot hur det var förr. Jag minns hur viktigt det var för vuxna med titlar när jag var barn. Titeln var inte bara förknippad med ett yrke utan kunde även vara ett sätt att visa aktning för en annan person. Vi sa t.ex alltid tant eller farbror före namnet på vuxna som vi pratade med. Idag är tant nästan ett skällsord och betecknar mer en gammaldags och omodern kvinna. Det var aldrig tal om att man skulle säga du till någon om inte titlarna var bortlagda först. Det fanns regler för det med om vem som hade rätt att föreslå titelbortläggningen. Vi barn fick definitivt aldrig säga du till någon vuxen. Jag minns hur min syster en gång sa du till vår farfar och mor tillrättavisade henne genast. Då vände sig min syster till farfar och sa:”Är vi inte så bekanta så vi kan säga du?" Det tyckte farfar att de var.
Herr, fru och fröken är vanliga titlar som alla kan använda sig av. Vad som förvånar mig är att män bara har en titel att välja på medan det finns två för kvinnor...en för gift kvinna och en för ogift. Jag läste häromdagen något som fick mig att gå i taket. I Peru finns en gerilla som kallar sig Lysande stigen. Grundaren hade suttit fängslad i mer än 30 år och avtjänade flera livstidsdomar för mord och andra brottshandlingar som lett till att 70 000 människor dödats. Han hade nu avlidit i fängelset och Perus försvarsminister skrev på Twitter: "Jag har informerats om att herr terrorist Abimael Guzman har avlidit." Den typen har väl förverkligat all rätt att kallas herr? Terrorist räcker så bra plus en del mindre trevliga saker.↧
Titelsjuka
↧