Jag har skrivit klart de flesta inläggen till min kalender, men det är som vanligt lite besvärligt mot slutet. Katarina, min dotter, har hjälpt mig precis som alla de andra åren. Jag förlitar mig helt på hennes fantasi och uppfinningsrikedom. Så fort jag kör fast skickar jag ett sms till henne.
Trots att det är 100 mil mellan oss hörs vi av nästan dagligen....via sms. Vi brukar prata om hur vi mår och vad som är planerat för dagen. Ibland kan det bli riktigt allvarsamma samtal, men så.....plötsligt händer det! Någon av oss stavar ett ord tokigt eller kanske uppfattar vad den andre skrivit på fel sätt och sen spårar det ur helt. Vi har samma sjuka humor och det är lätt att man triggar igång varandra. Ibland undrar Göran varför jag sitter och storskrattar för mig själv.
Jag behövde tips om mitt sista kalenderinlägg och Katarina undrade hur långsökt det fick vara med tanke på ämnet. Jag sa, att det fanns ingen gräns, men jag borde nog ha varit lite mer tydlig. Jag fick hjälp med starten, sen flöt det på automatiskt.
Zoé är en duktig tennisspelare och hon och hennes pappa tränar varje helg plus att hon har en personlig tränare.
Kusinen Daniel var också väldigt tennisintresserad när han var liten men det intresset försvann med tiden.
En annan berömd tennisspelare var Fred Perry. Han var även väldigt skicklig i bordtennis.
Jag hoppade från Fred Perry till Perry Mason. Serien om Perry Mason följde jag flitigt när den visades på TV. Han var försvarsadvokat och man kunde vara 100% säker på att den klient han försvarade var oskyldig. Han förlorade aldrig ett fall.
Della hette hans sektreterare.
Hennes son blev senare känd som MacGyver...den äldre versionen. En ganska kul serie där han fixade allt med hjälp av tejp.
Tejp är bra när man vill att något ska hålla ihop, men detta inlägget spretar åt alla håll som taggarna på en igelkott. Jag får skicka ett nytt sms till Katarina idag.