I de flesta hem finns säkert mer än en spegel. I badrummet är det en självklarhet och jag tycker det är praktiskt i hallen också. Då får det gärna vara en stor golvspegel så man kan se sig själv i helfigur. Även om det vissa gånger är lite chockartat så är det ändå en fördel. Nu kan jag få en uppfattning om hur jag ser ut i andras ögon. Min hallspegel har tidigare hängt på Gjestvangss Gästgivaregård i Åstorp. Det hörde även till ett spegelbord, men så högt har vi inte i vårt hus att vi kunde ställa spegeln på det. I stället fick det bli ett avlastningsbord. Glaset är sprucket på en del ställen, men jag tycker det är vackert för det ser ut som ett slags mönster. Jag vet faktiskt inte hur gammal den här spegeln är. Gästgiveriet finns omnämnt i skrifter från början av 1700-talet, men så gammal är den inte.
Precis under krönet fanns en del fula märken som jag dolde under en tapetbård. Efter lackning av hela spegeln skruvades den fast i väggen så att inga olyckor skulle kunna hända.
Ovanför gästtvättstället hänger en lite mindre spegel med brun, slät träram. Den har hängt i min farmor och farfars "fåste" som farmor sa. Den svenska översättningen blir förstuga eller hall. Jag minns den från jag var bara liten och jag fick veta att den köptes när de flyttade in i sitt första gemensamma hem.
Jag har ännu en spegel som jag fått från mina farföräldrars hem. De fick den av farmors bror när de gifte sig 1915. Han har skurit ut den i askträ. Vilket petgöra! Det är inte bara denna spegeln han har gjort utan en ännu större med en tillhörande hylla och en mycket stor tavelram. Det finns alltså snickar och hobbygener från både min och Görans släkt, så våra barn och barnbarn bör med all säkerhet ha fått lite av dem.
Farfars gamla rakspegel har jag också. Det är den manliga motsvarigheten till pigtittaren. Jag tror inte att farfar själv har gjort den, för vad jag minns så var han inte intresserad av sånt arbete. Han var lantbrukare och för honom var det djuren som var det viktigaste. Det troligaste är nog att bysnickaren gjort den och att han fått den i födelsedagspresent kanske. I botten är inristat årtalet 1909 och då var farfar 18 år.
I alla fyra speglarna finns det gamla spegelglaset kvar. Lite spännande är det och tänka på att så många personer, som levde för länge sen, har stått och tittat på sig själv i samma spegelglas som jag gör nu.