För ett par veckor sedan fick jag ett brev från min läkarmottagning om att jag var välkommen för mitt årliga besök. Jag kände mig aningen förvirrad. I mer än 25 års tid har jag varit listad på samma mottagning, men aldrig blivit kallad till någon årlig kontroll. Det beror kanske på att mottagningen bytt ägare några gånger och även personal. Störst omsättning har det varit på läkare. Det är tydligen inte alls lockande att jobba som läkare i Åstorp, för en del stannade bara några månader. En del av läkarna saknar jag definitivt inte...speciellt inte den som av övrig personal fick tillnamnet Dr. Mayday. En dag jag höll på med häckklippning råkade jag såga mig i fingret och det blev ett djupt hack som blödde enormt. När jag kom ner till mottagningen sydde den här "doktorn" ihop såret utan att bedöva riktigt innan. Det är ingen överdrift när jag säger att det gjorde fasansfullt ont. Nästa gång jag kom på besök fick jag veta att den här kvinnan fått sparken för hon hade gjort en del andra märkliga saker med andra patienter.
Förra veckan var jag och fick taget en del blodprov inför morgondagens läkarbesök. Jag tycker det känns bra att bli kollad nu, eftersom jag mått lite underligt under lång tid. Naturligtvis har jag haft läkarkontakt under den här tiden och jag tror att jag kan ställa rätt diagnos med hjälp av Dr. Google. Stress kan ge många olika symptom, men man får klart inte nonchalera dem...det kan ju faktiskt vara något kroppsligt fel. Jag känner ändå att jag är på bättringsvägen, så jag är inte direkt orolig.
Jag är inte särskilt förtjust i alla amerikanska ord som smyger sig in i vårt språk, men en del kan jag acceptera mer än andra. Zoé använde ofta ordet "chilla". Det går givetvis lika bra att säga mysa, men ok. En kväll var hennes föräldrar på fest och Zoé var kvar här hos oss. Hon föreslog att vi skulle ha en "chillzone". Det var jag naturligtvis med på, även om jag inte visste riktigt vad det var. Zoé plockade fram filtar, täcken och kuddar och bäddade till oss i TV-soffan. Sen var det bara att kravla ner under täcket. Vi låg och tittade på våra "paddor" och rätt som det var så sov Zoé. Jag slumrade också till lite. Det var riktigt skönt. Jag tror faktiskt att jag ska chilla lite oftare.