Vad har Jan Malmsjö, Siw Malmkvist, Glenmarks och jag gemensamt? Mer än att vi är skåningar, förståss. Jo, vi finns på samma släktträd. De måste vara otroligt stolta. Ifall de nu vet om det. Siwan och jag heter dessutom exakt lika, nämligen Siw, Gunnel, Margareta. Min dotter är intresserad av släktforskning och bestämde sig för att kolla vad det fanns för typer i min släkt. Det går tydligen att få fram både det ena och det andra när man letar i gamla arkiv.
Jag tycker hon tar det i rätt ordning när hon letar. Först så långt tillbaka i tiden som möjligt och sedan ut på de olika släktgrenarna. Hon har på kort tid kommit så långt tillbaka som till början av 1600-talet. Då var ju Skåne danskt. Den siste släktingen hon hittat där föddes 1610 och hette Rasmus! Det skiljer nästan 400 år mellan den tidens Rasmus och mitt barnbarn, Rasmus. Det fanns faktiskt många Rasmus, Rasmussen och Rasmusdotter i listorna. Jag har för mig att Rasmus är ett danskt namn.
Det fanns många skräddare ibland våra gamla släktingar; både på min mors och min fars sida. Då är det kanske inte så konstigt att min mor, jag och mina döttrar är intresserade av att sy. Man får veta mycket om hur det var förr i tiden och vad det var för slags människor. Katarina har hittat släktingar som fortfarande är i livet och som vi fått kontakt med. På nåt underligt vis känns de personerna ändå inte som främlingar p.g.a. att vi finns med på samma släktgren.
Så bekvämt det är idag att släktforska. Katarina gör all efterforskning via datorn. Då finns ju också möjligheten att hitta namn som någon annan redan letat upp. Även om det är mer effektivt att forska via datorn, så tar det en enorm tid att leta upp alla namn och årtal. Dessutom måste man ju ha lite hum om hur och var man letar. Jag ser fram emot att få veta mer om mina släktingar, och det ska bli spännande att se hur långt tillbaka i tiden det går att hitta uppgifter. Släktforskning har blivit mer och mer populärt och alla vill veta så mycket som möjligt om sina anfäder. Men för den sakens skull får vi inte glömma dem som fortfarande är i livet. Det är enklare att prata med sina gamla släktingar och få veta hur deras liv har varit. Då får man höra så många detaljer som aldrig går att hitta i ett släktforskningsregister.
Nu ska jag ge mig iväg för att veckohandla. Ska bara leta upp ett par mörka solglasögon först, så jag får gå ifred i affären. Jag tillhör ju faktiskt en kändissläkt.
Den senaste Rasmus på vårt släktträd.