Jag är synsk. Jag vet vad åtminstone 10 bloggare gör varje kväll klockan 19.00. De sitter parkerade framför datorn och väntar på att Bosse ska lägga in dagens fråga. Redan klockan 18.00 har han lagt ut en fråga i en annan tävling med fler deltagare. Vilket jobb att hålla igång två tävlingar varje november. Jag minns inte riktigt när jag började delta, men då hade tävlingarna hållit på något år, tror jag.
Jag är en riktig tävlingsmänniska och tycker det är toppen att På spåret har startat igen. Det har varit en lång period med usla program, men äntligen kan man slå sig ner i TV-soffan och njuta av fredagskvällen med lite spänning i rutan. Tidigare har jag fått förlita mig på spänningen i olika deckarserier som tack och lov går att hitta på en del kanaler. De flesta är repriser och har många år på nacken, fast jag tittar ändå i brist på annat. Ja, tittar och tittar...jag har alltid något i händerna som jag sysslar med. Eftersom jag ska flytta mitt syrum till ett annat rum i källaren så är det mycket som ska sorteras och slängas och det går så bra att göra sånt framför TV:n. Jag vet ju många gånger vem som är den skyldige långt före polisen har insett det. Här kan jag inte säga att jag är synsk för det betyder ju att jag kan se in i framtiden. Här ser jag in i "baktiden".
Första advent är starten för julen hemma hos mig. Då vill jag ha allt julpyntande klart så jag kan njuta av det en hel månad. Jag brukar nämligen avpynta så smått på nyårsdagen. Då känns det som om julen är slut för min del. Om jag fått bestämma så hade vintern bara bestått av en månad, nämligen december. Det är den enda månaden som är uthärdlig under Skånevintern.