Idag är det Pepparkakans dag. Att äta pepparkakor är en tradition som sträcker sig tillbaka till 1300-talet här i Sverige. Det var ändå inte förrän på 1800-talet som ingredienserna blev så pass lätta att få tag på så att även medelklassen hade råd att baka pepparkakor. Idag är den här kakan en självklarhet under decembermånaden, men det är inga problem att få tag i den när som helst på året.
Pepparkakans dag instiftades 1996 av företaget Annas pepparkakor p.g.a. att man ville öka intresset för den här julkakan. Det är alltså ingen slump att firardagen infaller på just namnsdagen Anna....den 9 december varje år. Annas pepparkakor grundades av systrarna Anna och Emma Karlsson som 1929 öppnade ett eget bageri på Östermalm i Stockholm. De bakade pepparkakor och andra småkakor med stor framgång innan verksamheten såldes i mitten av 1960-talet till familjen Mattson. I november 2008 såldes företaget vidare till det belgiska familjeföretaget Lotus Bakeries och idag finns Annas i mer än 20 länder.
I 1300-talets Tyskland verkade många konstnärer som pepparkaksbagare. De snidade vackra pepparkaksformar i trä för att forma vapensköldar, kungar, trumslagare, ryttare, porträtt, sigill och religiösa motiv. När motivet var utskuret tryckte bagarna ner deg i formarna för att sen grädda vackra kakor. Med industrialismen kom pepparkaksmått av bleckplåt som kunde användas för att stansa ut kavlad deg. Den mest kända formen är hjärtat, en kärlekssymbol som användes i klostren. Grisarna representerade livets välfärd och änglarna stod för godheten. De äldre träformarnas detaljrikedom ersattes av garnering på kakorna efter utbakning.
Den svensk-norsk-danske kungen Hans, som regerade 1497-1501, blev ordinerad pepparkakor av sin doktor. Kungen led nämligen av ett uselt humör, och det rådde en allmän uppfattning att man blev glad av pepparkakor. Det finns uppgifter från ett apotek i Köpenhamn om att man skickade hem flera kilo pepparkakor till kung Hans. Ryktet om att man blir snäll av pepparkakor lever än idag, så kanske kuren fungerade. Det mest troliga är nog ändå att han hade matsmältningsbesvär och det gjorde honom på dåligt humör. Nunnorna i Vadstena åt kryddade pepparkakor för att hjälpa till att smälta maten. Kryddorna som ingår i pepparkakorna användes förr inom medicinen. Ingefära ska t.ex. vara bra mot illamående.
