Advent
Idag är det fjärde advent. Dagens adventfirande är något som växte fram under 1900-talet. Ordet advent är en förkortning av latinets adventus Domini - Herrens ankomst. Perioden omfattar tiden från fjärde söndagen före jul till och med julafton. Kyrkoåret börjar första söndagen i advent.
När kristendomen och det kristna julfirandet introducerades i Norden för ca 1000 år sedan infördes adventsfasta. Det innebar att man skulle vara återhållsam med mat och dryck och festligheter. Bröllop var förbjudna. Fastan var en förberedelse för den stora glädjehögtiden. Man skulle inte ta ut julen i förskott.
Efter1500-talet när vi övergick från katolicism till protestantism försvann fastan, men det var fortfarande så att allt bullrande och stimmande arbete skulle undvikas. Det var inte heller någon lämplig tid att börja på viktiga saker. Det fanns en folklig föreställning om att advent hade ett samband med väntan, antagligen på grund av den språkliga likheten.
Om det förr var vanligt att man inte skulle ta ut julen i förskott så är det idag raka motsatsen. Affärerna ser sin chans till att tjäna pengar och julpyntet dyker upp tidigare för vart år som går. Nu ska julkort och önskelistor skrivas, julklappar inhandlas, det ska bakas och lagas mat i massor. För att inte tala om alla julbordsbesök och allt julpysslande och städande. Knappast någon lugn väntetid.
Jag minns hur både min mor och min farmor höll på med alla julförberedelser i flera veckor. Det är två kvinnor som jag lärt mig mycket av och som alltid varit mina förebilder. Men när det kommer till arbetet de utförde före jul har det inte smittat av sig på mig. Jag vill inte vara helt slutkörd på julafton utan kunna njuta av högtiden precis som övriga familjen. Man måste inte ha 20 sorters inlagd sill, patéer, aladåber och en massa andra smårätter på julbordet. Det blir ändå en massa mat över. Vi hjälps åt med alla förberedelser och efteråt kan alla sitta ner och koppla av och ha det mysigt. Det är väl egentligen det som är meningen med julafton?