Axel Robert Petersson föddes den 12 december 1868 i Döderhults socken utanför Oskarshamn. Fadern dog tidigt och modern flyttade med Axel och hans sex syskon till Oskarshamn, där Axel fick en egen snickarbod för sitt snidande. Han gick i lära hos skulptören Edward Källström, men eftersom han inte fick följa sina egna idéer lämnade han lärandet. Familjens ekonomi blev allt sämre och modern försökte skicka honom till USA, men han kom inte längre än till Malmö. Där spelade han bort sina respengar och tvingades återvända.
I Oskarshamn ansågs han vara ett original. Han hade talfel och gick alltid omkring i galoscher. Han trodde nämligen att de skulle skydda honom ifall blixten råkade slå ner i honom. Bland de unga kvinnorna i Oskarshamn blev han känd som "Pet´son Ekivok" och "Fättemön".
Axel fortsatte att snida sina figurer och när han i början sålde dem sa han alltid under köpslåendet:" Vi får väl säga en tolvskilling?" Det motsvarade 25 öre. År 1906 belönades han med 20 kronor och en silvermedalj inom kategorin Mansslöjd i samband med en industriutställning.
Axel var under största delen av sitt liv bara känd i Oskarshamn med omnejd och då under namnet Tolvskillingen. Det var inte förrän i 40-årsåldern som hans berömmelse tog fart både nationellt och internationellt. Nu började man också kalla honom för Döderhultaren efter hans hemsocken. Redaktören för tidningen Söndags-Nissse, Hasse Z fick upp ögonen för den originelle skulptören från Småland i samband med en av tidningen utlyst karikatyrutställning.
Hasse bestämde sig för att köpa så mycket han kunde få för att ha med på sin utställning. Han lyckades köpa två fulla lådor och utställningen 1909 gjorde Döderhultaren känd nationellt. Internationell berömmelse fick han genom utställningar i bl.a. Paris, Köpenhamn, Rom, New York och Chicago. I Oskarshamn finns Döderhultarmuseet. Döderhultaren började att sälja sina alster för en tolvskilling, men idag är summorna de säljs för avsevärt högre.