Mjuka fuskisar

Ibland är det så ytterst lite som ska till för att förändra. Nu hade jag spanat in TV-rummet. Där behövdes lite nytt! Jag är nöjd med själva möbleringen efter allt ändrande tidigare, så något sådant var inte aktuellt. Framför TV:n har vi en hörnsoffa och den har jag länge tänkt att jag skulle vilja klä om. Tyvärr har det bara stannat vid tanken och aldrig blivit mer. En vacker dag hoppas jag naturligtvis att jag ska känna en sån obeskrivlig lust att ta itu med att mäta och klippa och sy, men i väntan på det får jag ta mig an lite mindre jobb.


Till jul köpte jag två grå fårskinnsplädar. Det är fusk och inget äkta fårskinn såklart, men mjukt som angora. De hängde jag över varje armstöd och framför placerade jag en gråmelerad kudde. Jag stod länge och tittade på dem och tyckte de var så intetsägande så jag letade upp två stora svarta knappar och rynkade ihop lite grått tyg. Det blev till en blomma som jag sydde fast mitt på kuddarna. Nu blev det lite mer liv i dem.

För många år sedan fanns en affär i Åstorp som sålde både kläder och tyger. Oj, vad Ulrika och jag har handlat tyg där! Damen som ägde affären kasserade aldrig något utan man kunde hitta tyger, mönster, knappar och kläder från årtionden bakåt. Tygerna fanns på andra våningen, och eftersom hon inte tog in nya, moderna tyger, så var det knappt någon som gick dit för att handla sådant. Ulrika och jag däremot fyndade ofta. Vi fick gå där utan att bli störda och leta bland hyllorna och rota i lådorna som stod lite överallt. En gång hittade vi två rullar med persianimitation...en grå och en svart. Bredden var bara 15 cm så jag vet inte om det var någon rest hon fått från en sömmerska kanske. Tyvärr är affären riven sedan många år tillbaka, men vi har fortfarande mycket tyg kvar som vi köpt därifrån. De här två persianrullarna har alltså legat hemma hos mig i drygt 20 år utan att jag vetat vad jag skulle ha dem till. Men nu har de kommit till användning. Jag har sytt kuddar till hörnsoffan.






Nu var den svarta rullen slut så då fick jag sy ihop fyra grå remsor, men det var inte riktigt så snyggt som jag tänkt mig, för man kunde ana att det fanns en söm mellan varje remsa. Ner i syrummen igen och leta vidare och där i mina gömmor hittade jag en rulle svart anorakband. Jag sydde fast det över varje söm och då blev den kudden nästan också randig.


En bit av en persianpäls som legat och skräpat i många år förvandlades till en enfärgad kudde och helt plötsligt var soffan nydekorerad. Nu sitter jag uppkrupen här bland kuddarna och väntar på att den obeskrivliga lusten att klä om soffan ska infinna sig.