Jag gillar deckare och spännande filmer och böcker över huvud taget. Det får gärna vara lite overkligt. Då borde jag väl egentligen inte vara lättskrämd, kan man tycka. Men jag är rädd för små saker....små, farliga saker som spindlar, möss och liknande. Det är tack och lov sällan jag kommer i kontakt med det här klientelet, men när det händer så bankar mitt hjärta så det nästan syns utanpå kroppen. Jag är så pass klar i huvudet så jag kan tänka att det där otäcka kan inte döda mig..... knappast skada mig..... men......bara åsynen av det kan få mig att flippa ur totalt.
Det har gått så långt nu att jag börjat se i syne. Igår kväll satt jag och stickade i TV-soffan och sen var det nåt jag behövde hämta i köket. Efter att jag hämtat det jag skulle gick jag tillbaka för att fortsätta med min stickning. Precis innan jag ska gå in i TV-rummet ser jag i ögonvrån nåt litet mörkt som rör sig på golvet. Jag stannar tvärt och stirrar förskräckt mot den där lilla mörka saken som ligger på golvet och liksom gungar upp och ner. Vad i all världen är det för något? Det liknar både en mördarsigel (de finns väl förhoppningsvis inte inomhus också) och en liten mus. Men om det är en mus varför kilar den inte iväg?
Jag vet inte var mitt mod kom ifrån, men jag smög lite närmare. "Saken" låg fortfarande helt stilla. Den rörde inte en fena. Ju närmre jag kom såg jag att det var inget djur. Precis innanför dörren till TV-rummet står en stor kruka där jag planterat en gullranka. Den är ganska hög och slingrar sig runt i en ställning. Vatten får den någon gång då och då när jag kommer ihåg det. Nu var det ett tag sen jag kom ihåg det. Den protesterade med att slänga iväg sina blad. Det var alltså det som hade hänt. Ett blad från den här blomman hade ramlat av precis när jag skulle gå in i rummet, och när det kom ner på golvet så gungade det till lite.
Jag ska nog inte ha levande krukväxter. Det är inte bra för mina nerver.