Det har jag i och för sig aldrig trott, men igår när jag läste tidningen fick jag det verkligen skrivet på näsan. Jag är en av 39 300 i Sverige som heter Siv. Det var Internationella kvinnodagen igår och Siv hade namnsdag. Jag heter Siv, Gunnel Margareta, så jag fick fira lite smått. Siv Malmkvist heter exakt som jag....alla tre namnen....och i just den ordningen. Några andra likheter mellan oss tror jag inte det finns. Jag kan t.ex. inte sjunga. Det står om namnet Siv att det var mest populärt på 1930-talet och några decennier framåt. Enligt den gamla nordiska gudasagan så var det guden Tors hustru, och namnet betyder just "hustru".
Gunnel är också ett gammalt namn som lär betyda stridsmö. Det är inte många som döper sina flickor till Gunnel idag. På samma gata som jag bor finns det ytterligare två Gunnel, men vi är jämngamla. Till sist är det Margareta som är känt ända sedan 1000-talet. Det är däremot ett väldigt vanligt namn även idag och man räknar med att det finns ca 290 000 Margaretor i Sverige.
Namnsdagsfirandet härstammar egentligen från gamla helgonalmanackor i de grekisk-ortodoxa och romersk-katolska kyrkorna på medeltiden. Alla helgon och martyrer hade en speciell dag som de firades på. I Sverige började namnsdagsalmanackorna att få betydelse på 1600-talet. Då bestod de mest av helgonnamn och adliga namn. Under årens lopp har en del gamla namn försvunnit och ersatts med nya och modernare. Rasmus och Daniel har redan var sin dag i almanackan och nu väntar vi bara på att Zoé också ska få komma med.