Min lilla ängel som suttit i fågelbadet i många år har bokstavligt talat gått upp i limningen. Jag vet inte varför hon reagerat som hon gjort, för denna vintern har inte varit besvärligare än någon annan, men idag när jag tittade på henne tyckte jag hon såg lite skum ut. När jag lyfte upp figuren bara ramlade den ihop som ett korthus. Jag får leta upp en ny ängel, för det passar med en bevingad varelse i fågelbadet.
Att gå upp i limningen är ett idiomatiskt uttryck som betyder ungefär att man har svårt för att behärska sig. Ett idiom är för det mesta lite överdrivet och det lutar lite åt sjuk-humor-hållet. Kanske det är därför som jag är så förtjust i sådana uttryck. Ett idiom är ord som tillsammans får en annan betydelse än om de står var för sig. Det kallas för språkets krydda eller muskler, och det är en bra beskrivning, för de sätter lite extra färg på det som sägs.
Idiomtavlan målades 1559 av Pieter Bruegel. Längst ner till vänster syns en man som kör huvudet i väggen. Till höger om honom står en man och kastar pärlor till svinen. Längst upp i mitten sitter en man och vänder kappan efter vinden och jag tycker mig även se en illustration till att inte gråta över spilld mjölk.
När det gäller trädgårdsängeln så är det ingen ko på isen. Det gäller bara för mig att komma till skott och leta upp en ny figur.