Jag har inte riktigt känt för att varken själv göra några inlägg eller gå in på några bloggar och kommentera. Murphyveckan började med ett 90 minuter långt besök hos tandläkaren på måndagen. Tur i oturen var helt klart att jag hade hittat tanden, men att sitta och gapa i 1 1/2 timme var ingen sinekur. Nu är i varje fall kronan ditlimmad igen och jag kan le med alla tänder på plats....kanske inte 32 stycken men ganska många.
När jag hämtade Rasmus vid skolan en dag lät det så konstigt om bilen. Det var precis som om nån satt vid bakhjulet och spelade trumma. Efter besök hos bildoktorn fick vi veta att stötdämparen var trasig. Den är i och för sig aldrig bytt och bilen är 16 år så det var kanske väntat....men mycket olämpligt just nu. Vi fick en tid till på tisdagen.Som tur var så behövdes det bara bytas på ena sidan. Det är världsliga saker och egentligen inget som ger några större ärr...förutom på bankkontot. När det gäller djur och människor jag tycker om har jag däremot svårare att tackla det.
På onsdagen var det dags för Ulrikas operation. Dagen före flög Katarina upp hit för att kunna hälsa på sin syster på lasarettet. Zoé var också med och hon stannade här hos mig under tiden. Det var kul för oss alla att hon också var med för hon höll igång hela tiden och vi fick annat att tänka på. Hon försökte lära Rasmus lite prinsessdanssteg från filmen Frost. Det påminde nästan om när han och jag tränade Moon walk.
I går var det ett år sedan vi blev tvungna att lämna Santos och vi saknar honom alla fortfarande väldigt mycket. Han var gammal och sjuk så vi hade inget val.......men visst känns det tungt många gånger. I kväll åker Zoé och Katarina tillbaka till Luxemburg och förhoppningsvis kommer det mesta nu att bli som vanligt igen. Än så länge har det varit en helt vanlig fredag och det är jag mycket nöjd med.