Det har varit telefonstrul här i veckan. Egentligen hade vi inte behövt ha någon fast telefon hemma eftersom vi alltid ringer via Skype till Luxemburg och Dallas. Några andra samtal för att bara sitta och småprata är det aldrig tal om. Det enda hemtelefonen används till är faktiskt att ringa och beställa tid hos frissa eller läkare, och det händer inte så ofta. Både Göran och jag har var sin mobil med kontantkort och det känns tryggt att ha den med sig när man är ute och åker.
Jag har inte varit intresserad av något abonnemang på den tidigare mest p.g.a. att jag ringer så sällan och jag tycker inte den är nåt vidare att ha till surfning eftersom skärmen är så liten. Jag surfar hellre på iPaden eller allra helst på datorn där skärmen är rejält stor och jag ser allt jag vill se utan förstoringsglas. Det har fungerat alldeles utmärkt att ladda kortet med en hundring när det behövts.
Min svärson, Rasmus pappa, berättade för mig om ett abonnemang som var väldigt förmånligt och då började jag tänka om. Han kom och hämtade mig i lördags och vi åkte iväg till Teliabutiken eftersom han hade ett ärende dit. Mitt abonnemang fixades och jag for glad i hågen hem. Väl hemma när jag skulle testa den stod det i displayen: Inte ansluten till nätverket. Vad menades med detta? Jag ringde support (Bo) med en gång och han kontaktade butiken. De föreslog att jag skulle stänga och öppna mobilen igen, men det ändrade ingenting.
Bo kom då hit, hämtade min mobil och åkte iväg med den till Teliabutiken. Vilken fantastisk service! Det visade sig att det var fel på det nya kortet som satts in i mobilen, så jag hade kunnat stänga och öppna den hur många gånger som helst utan att den fungerade. De fixade snabbt till det hela så jag kunde ringa och sms:a som det var tänkt. Bo har fått en extra stjärna i Svärmorsboken.