Vem? Jag? Nänänä.....om du ser att jag springer är det bäst att du också gör det, för då är det något som jagar mig.
Att jogga är inget för mig....numera. När mina barn var tonåringar gav vi oss iväg till motionsslingan inne i skogen flera kvällar i veckan. Med tiden kom belysning upp på den här slingan och den kunde utnyttjas även efter att det börjat skymma. Det är väldigt kuperat, så även om det inte var särskilt långt att springa kändes det i benen. Lite "alpgetsgener" hade inte skadat. Ljusslingan, som den kom att kallas är den mest kuperade av slingorna i skogen. Därför valde jag under dagtid gärna någon av de andra även om de var betydligt längre.
Idag tar jag mig inte fram på någon av motionsslingorna varken gående, joggande eller springande i samma utsträckning längre. Det händer då och då, men jag håller mig till promenerandet. Nu har jag oftast kameran med som sällskap och då får man nästan smyga sig fram om man ska få några bra foton på smådjur.