Hösten är en färgglad årstid. Det är inte bara träden i skogen som exploderar i färg. T.o.m. i trädgården hittade jag lite färgklickar. Inte någon explosion direkt, men tillräckligt för att liva upp en höstträdgård.
Vi planterade en vit ölandstok vid ingången till gräsmattan och den har blommat rikligt hela sommaren och kämpar fortfarande på.
Granne med ölandstoken är nejlikroten. Jag vet inte hur många blommor jag klippt bort på den i år. Det är en av de växter som blommar nästan fram tills det fryser.
För första gången på flera år får jag se min höstaster blomma. Den är översållad med små lila blommor. Varje år har jag sett att det funnits många knoppar på den, men de har aldrig slagit ut.
Kärleksörten är en tacksam växt som också blommar länge. Den här plantan har hängt med sen vi flyttade in i huset. Jag har bara delat och delat och delat den. Vilken generation det är som blommar nu har jag ingen koll på alls. Snart ska jag skära av några grenar och hänga till torkning. Då kan jag njuta av dem inne i vinter.
Rudbeckian lyser som en sol i rabatten. Den har brett ut sig rejält, men jag låter den hållas. Det blir mindre plats för ogräset på det viset.
Humlen ska skördas nu endera dagen så jag kan torka slingorna och ha att dekorera med. Det svåraste är att veta var jag ska börja klippa. De är så hopslingrade så jag vet inte vilket som är upp och ner på dem. Det får bli lite på måfå.