Lucka 9

När jag var barn bakade min syster och jag alltid pepparkakor tillsammans med mor. Vi hade lite olika formar som vi använde. Jag minns speciellt en bock och en gris, för de var riktigt gamla och mor var så rädd om dem. Var de finns nu vet jag inte. Vi bakade också gubbar och gummor och naturligtvis hjärtan. När jag själv fick barn fortsatte jag med den traditionen och köpte egna pepparkaksformar. Det blev de gamla vanliga och hjärtan i olika storlekar. Numera bakar jag inga pepparkakor. Det är Rasmus och Ulrika som står för det, så det är ju egentligen en fortsättning på traditionen. Idag finns pepparkaksformar föreställande både Pippi och Mumin och andra sagofigurer, men hjärtformen kommer nog aldrig att bli omodern.

Pepparkakan kan ha anor från Mesopotamien så långt tillbaka som 1700 f.Kr. Det förekommer uppgifter om att romerska krigare hade pepparkakor med sig ute i fält eftersom de inte möglade så lätt. I Tyskland och England var den här kakan väldigt vanlig på medeltiden och man tror att den kom till Sverige via Tyskland. Det första dokumenterade pepparkaksätandet i Sverige är från 1300-talet när kung Magnus Eriksson gifte sig med Blanka av Namur. Kanske inte det första man tänker på idag när man planerar bröllopsmiddagar.

Pepparkakor bakades ofta av nunnor som sålde dem som medicin i klosterapoteken. De ansågs ha en lugnande effekt och vara bra för matsmältningen. De ordinerades mot dåligt humör och än idag säger vi att man blir snäll av pepparkakor. Kanske dags för storbak och skicka ut pepparkakor runt om i världen. En annan myt är att man ska lägga pepparkakan i handen och med den andra handens pekfinger trycka sönder kakan medan man önskar sig något. Ifall kakan går i tre bitar så kommer ens önskan att gå i uppfyllelse. Oj, vad det gick åt mycket pepparkakor när jag var barn!