Idag har min äldsta dotter födelsedag. Det sägs att det är något speciellt när man får sitt första barn....och visst är det speciellt. Det är ju första gången. Men det känns precis lika speciellt andra eller tredje gången. Jag har inte erfarenhet av mer, men jag gissar att känslan är samma varje gång hur många barn man än får.
Precis lika speciellt känns det att få barnbarn. Det är nästan snudd på att man är nervösare då. Att bli mormor eller farmor är underbart. Nu får man alla godbitar och föräldrarna får ta hand om det övriga. Alla barn har rätt till en trygg uppväxt omgiven av människor som tycker om dem. Tyvärr är det inte alltid så. Det är ändå förhållandevis bra ordnat i Sverige om man jämför med länder i övriga världen.
En del säger att det var bättre förr. Det tror jag inte alls på. När det gäller skyddsnät för de som behövde någon form av hjälp så var det helt obefintligt. Min mor var äldst av sju syskon. När hon var 12 år blev hon sjuk och blev inlagd på lasarett. Hennes far fick lunginflammation och åkte in nästan samtidigt. Efter några dagar dog han, men ingen berättade detta för mor. En av hennes fastrar tyckte det var helt tokigt och menade på att mor måste få veta detta innan hon kom hem.
Min mormor var nu ensamstående med sju barn i åldrarna 12 år till 5 mån och med en lantgård att ta hand om. Hon klarade givetvis inte av det utan gården fick säljas och de tre äldsta barnen placerades ut hos släktingar. Min mor hamnade hos en faster som verkligen inte var barnkär. Hon var känd i trakten för att vara en elak människa och det intygade mor att hon var. Mor fick jobba som piga hos henne och hon fick verkligen slita där. Efter några år började min far jobba på den här gården och då träffades mina föräldrar, som kände varandra sedan tidigare eftersom de varit skolkamrater.
Så småningom flyttde mor hem och bodde hos min farmor, som var raka motsatsen till den där fastern. Hon tog emot mor med öppna armar och behandlade henne som sin egen dotter. De två kom alltid bra överens och har varit stora förebilder för mig i alla år.