Naturligtvis pratar jag med mig själv. Ibland behöver jag expertråd.
Jag ser ofta personer som går och pratar rakt ut i luften. Det ser ut som om de går och pratar med sig själv. Förr ansågs det höra ålderdomen till, men i så fall börjar ålderdomen väldigt tidigt. Ibland när man blir omgådd (så heter det klart inte) men jag menar när någon går förbi mig på ett köpcenter eller var som helst och pratar för fullt så blir jag ibland lite ställd. Pratar personen med mig eller med vem? När jag vänder mig om förstår jag att det är inte jag som är samtalspartnern för personen i fråga har blicken riktad långt bort i fjärran och är inte medveten om min existens över huvud taget. Givetvis är det ett mobilsamtal på gång. När min mobil ringer får jag plocka upp den ur fickan och hålla emot örat. Jag tycker det verkar så bökigt att stoppa in en plopp i örat för att ha händerna fria att göra annat under tiden som mobilsamtalet varar. Måste jag göra mer än en sak samtidigt? Kan jag inte bara koncentrera mig på den jag pratar med? Det tycker jag är mer artigt. Ifall någon ser mig och tycker det ser ut som om jag går och samtalar med mig själv, så är det inte för att jag stuckit en propp i örat utan jag går faktiskt och pratar med mig själv. Jag är antagligen i behov av ett expertråd just då.