Änglar är min passion...i varje fall en av dem. Jag har alltid varit svag för de här små varelserna, för jag tycker de är så söta. De är både mystiska och lugnande på en och samma gång. Julen här hos mig är rena himmelriket, för det flaxar runt änglar i varje rum. Många av dem har jag framme dagligen.
Ovanpå min dator satt en liten ängel fasttejpad och höll lite koll på mig. Jag hade tyvärr tejpat fast henne direkt över mikrofonen, så när jag skypade var det ingen som hörde vad jag sa.
Jag satte då fast henne på min skrivare i stället. Där satt hon som ett litet handtag mitt på locket. Häromdagen la jag en hoprullad plansch där också och då höll ängeln fast den. Senare på kvällen när jag tittade på TV hördes en duns. Först förstod jag inte var ljudet kom ifrån, men när jag kom in i mitt datarum såg jag att den lilla ängeln låg på golvet. Antagligen hade limmet på tejpen blivit dåligt efter flyttningen. Tack och lov så var ängeln inte skadad.
Jag har även haft en liten ängel sittande på gästhandfatet, men en dag när jag städade det så välte jag ner henne på golvet och vingarna gick sönder. En ängel utan vingar är ingen riktig ängel, så jag plockade bort den. Vid sidan på det stora handfatet har jag också haft en ängel. Den stod och höll i ett hjärta. Änglar och hjärtan hör ihop. Den har klarat sig länge på sin utsatta plats, men igår var det slut på turen. Jag viftade väl lite extra mycket när jag sträckte mig efter en krämburk som jag har på hyllan vid sidan. På nåt vis fick jag fatt om ängeln och hon drösade i golvet. Den var gjord av glas och gick givetvis i tusen bitar. Det enda som inte gick sönder var det lilla hjärtat hon hållit i handen, och det har jag sparat.
Jag trodde i min enfald att om jag var omgiven av så många änglar så skulle deras egenskaper smitta av sig på mig, men det verkar inte så. Jag blir nog aldrig någon skyddsängel.