Jag har kommit i mål i en av deltävlingarna i Pantertantsklassikern. Jag startade med Lidingöloppet, som hos mig blev omvandlat från löpning till skogspromenader. Stegräknaren har varit igång och det har tagit några eftermiddagar att komma upp i 30 km. Det betyder alltså att jag tagit det mycket lugnt, men jag tror inte det är bra att gå ut för hårt. Risken är stor för skador och den största risken är nog att jag tröttnar på det hela. Nu har det enbart känts bra på promenaderna och jag har längtat efter varje gång jag kunde ge mig in i skogen.
När jag nu fått upp ångan tänkte jag ge mig på Vasaloppet och Vätternrundan samtidigt. Det märks väl tydligt att jag tror på min egen förmåga? Att jag blandar två tävlingar beror faktiskt på att jag tror det blir lättare att klara av ifall jag kan varva dem lite grann. Nu måste jag förflytta mig lite. Ja, inte varken till Sälen eller Vättern utan till Kvidinge. Jag ska utnyttja träningsredskapen hemma hos Rasmus. Han kan ju få agera hare. Alla stora idrottsstjärnor brukar ha draghjälp av något slag.
