Påskförberedelser

Gårdagen blev en mycket stillsam dag. Jag trodde faktiskt att jag skulle få en sådan träningsvärk att jag inte skulle kunna resa mig ur sängen, men det var inga problem. Tydligen har jag alldeles för låga tankar om min idrottsliga förmåga. Inte för att jag funderar på att träna för gångtävlingar. Jag tycker det ser så underligt ut när de vaggar fram som ankor. Det kan inte vara nyttigt varken för höfter eller knän att gå på ett sådant mystiskt vis. Vi spatserade fram i sakta mak. Det var därför det tog så lång tid.


Jag plockade lite björkris inne i skogen, men det räckte bara till vasen i köket, så idag får jag ge mig ut efter mer. Då går jag till ett annat ställe, där jag nästan bara kan stå still och plocka så mycket jag behöver. Inne i skogen växer inte så mycket björkar, så det tar mycket längre tid att få ihop en bunt ris där. Jag häller aldrig vatten i vaserna, för Rasmus är allergisk mot pollen och dessutom, drösslar det så enormt efter några dagar.

Det märks att påsken inte är en lika stor firarhelg som julen. Först och främst så börjar inte affärerna sälja påskpynt flera månader innan det är dags och utbudet är inte heller lika stort som till jul. Mängden mat är inte på långa vägar lika stor som i december. Jag gillar ägg och sill och tycker det är extra festligt med färgade ägg. Det sätter lite piff på påskbordet. Ända sen jag var liten har vi pickat ägg till påsk. Det påstås att man redan på 1400-talet höll på med detta i Polen. Jag var inte särskilt förtjust i ägg som barn, men jag ville alltid vara med vid äggpickningen ändå. Om mitt ägg gick sönder fick någon annan överta det och äta upp det. Farmor serverade alltid löskokta ägg, och det har jag aldrig tyckt om. Här blir det bara hårdkokta ägg och nu kan jag tävla på samma villkor som alla andra.