Förr i tiden så gick ungdomar i Skåne runt till gårdarna i byn och "sjöng maj" på Valborgsnatten. Jag tror inte det förekom så mycket i städerna, men på landet var det mycket vanligt. De sjöng och tiggde ihop mat och brännvin till vårfesten som de sen skulle anordna. Nu var det nämligen vår när maj månad hade kommit. Idag är det inte så säkert längre. När de sjungit klart och fått sina gåvor satte de en kvist vid grindstolpen som tack. Ifall någon inte öppnade för dem eller gav några gåvor sjöngs en lite spydigare visa som avskedssång.
När jag var hos min farmor kom alltid ett gäng på 1:a maj och sjöng bl.a. Majvisan. Då plockade farmor fram kakor och bjöd på. Det var oftast skolbarn som gick runt på den här tiden, och det var mest för att de tyckte det var kul. Ingen fest ordnades senare utan det var bara en endaste dag som de samlades och gick runt till grannarna.
När jag gick på Läroverket i Eslöv på slutet av 50-talet så blev vi tillfrågade av musikläraren om vi ville gå runt och sjunga maj. Det var helt frivilligt eftersom vi var lediga den dagen, men de flesta elever ställde upp. Vi delades in i grupper och sen gick var grupp till den del av staden som den blivit tilldelad. Jag minns inte vilken tid vi började på morgonen, men det var ganska tidigt. En av oss knackade på dörren till huset och sen började vi sjunga. Oftast blev vi bjudna på kakor eller godis och de gånger någon gav pengar så lämnades de till läraren sen, som skickade dem till nån insamling.
Idag tror jag inte det förekommer att skolbarn går runt och sjunger maj längre. I varje fall inte i större samhällen. Många gamla seder har försvunnit och nya har kommit till. Påskkäringarna t.ex. har pensionerats. Nu är det mest monster som knackar på dörren i november.