En av anledningarna till vår Dallasresa var att få vara med om Hannas dop. Dessutom har jag alltid dopklänningen hängande här hos mig, så jag måste åka iväg med den inför varje dop. Ett mycket trevligt uppdrag.
Innan vi åkte broderade jag in Hannas namn och dopdatum i nederkanten på underkjolen. Hon var den sjunde bebisen som döptes i den här klänningen.
Det var ett mycket annorlunda dop. Peter berättade att tidigt på morgonen så är det en mer traditionell gudstjänst med psalmsång och prästen är klädd i prästkläder. Hannas dop var kl 11 på förmiddagen och prästen kom i vanlig sommarkostym. Det stod ett "band" vid sidan om scenen eller vad man kan kalla det. Det var två personer som sjöng och två som spelade gitarr och keyboard. Killen som stod längst bak och spelade gitarr var så inne i musiken så han stod bredbent och hoppade upp och ner hela tiden. Man skulle kunna tro att han hade en studsmatta. Det var väldigt medryckande religiös musik och man kunde inte utan gilla det.
Den här kyrkan är väldigt stor. Tidigare var det en bilhall och kanske det stod visningsbilar på podiet där nu Hanna skulle döpas. Prästen pratade lite om dopets värde och kommenterade att farmor och farfar åkt ända från Sverige för att vara med om det. -"Ända från Sverige", sa han med eftertryck och då applåderade hela församlingen.
Precis som när Daniel döptes så var prästen väldigt intresserad av dopklänningen och undrade om det var första gången den användes. Peter berättade att både han och hans systrar döpts i den precis som Rasmus, Zoé och Daniel. Prästen läste då upp namnen och årtalen som var broderade på dopklänningen.
Efter dopet åkte vi alla till en restaurang för att äta middag. Det slumpade sig så att det var Mors Dag just denna söndagen. Det firas stort i USA. Då bjuds mamma ut på middag, och det var inte det lättaste att kunna boka ett bord den här dagen. Jag åt filé Mignon och till det sötpotatispuré med ett karamelliserat nöttäcke överst. Det var bland det godaste jag ätit. Ingen av oss orkade egentligen någon efterrätt, men Anne tyckte vi kunde beställa in en vit chokladbrödpudding med Bailey´s och Frangelico. Det lät onekligen gott. Vi fick alltså in en liten minitårta som var ämnad för en person men med ett flertal extra skedar till. Vi var 6 vuxna som smakade av den och vi blev ändå tvungna att lämna kvar en del. Efterrätten var himmelskt god. Jag ska försöka klura ut receptet.
När servitrisen kom med notan så hade hon också med sig rosor som delades ut till mammorna. Vid vårt bord var vi tre mammor som fick var sin vit ros.