Det blev inte många timmars sömn första natten hemma. Jag packade i stället upp våra väskor. Fram emot morgonen började det dra i ögonlocken och då kändes det skönt att hoppa ner bland dunbolstren. Jag brydde mig inte så mycket om att det blev fel, för jag sov inget på planet hem från Dallas, så det var många vakna timmar som kändes i kroppen. Dagarna efter försökte jag ändå att skärpa till mig, men det lyckades dåligt. Jag kan inte sova på beställning. Till sist var det så tokigt att jag bara sov en ynka timme en natt trots att jag varit uppe hela dagen innan. Då kändes det aningen hopplöst.
Men helt plötsligt svängde det och förra natten snarkade jag....eller... nej, snarkar gör jag inte, men kanske jag andades lite högljutt.....6 timmar i sträck. Det var underbart att vakna på morgonen och känna sig utvilad. Nu räknar jag med att ordningen är återställd. Det är mycket att ta tag i när man varit borta en längre tid. Trädgården ser ut som jag vet inte vad, så den står högst på listan över vad som ska göras.
Vädret har inte varit det bästa sen vi kom hem, och det har kanske varit för att vi inte skulle behöva ha dåligt samvete. Trädgårdsarbete hägrar inte direkt när det regnar och blåser halv storm. Nu lovas däremot lite sol och då finns inga fler ursäkter att ta till. I morgon ska vi åka och handla tagetes som ska planteras i blomsterlådorna under våra fönster. Sen får vi ta det pö om pö. Jag ska i varje fall börja med att sätta fram möblemanget under plommonträdet. Det är viktigt med pauser om man ska orka jobba.