Det var inte helt fel med en "jobbepaus". Jag hade tid att ligga och tänka ut saker som jag planerar att göra lite längre fram. Det är bra med lite framförhållning. Dessutom har jag hunnit sortera och få ordning på en del papper som låg i en enda röra. Jag är makalös på att riva ut recept, mönster, citat, roliga idéer och mycket mer, som jag hittar i tidningar. Först samlar jag allt i en hög och sen när jag tycker jag har tid och lust sorterar jag in det utrivna i olika fack. Det är bara det att utrivningslusten och sorteringslusten går lite i otakt.
Katarina hade en bra idé på syselsättning åt mig, eftersom jag fick hålla mig till stillsammare aktiviteter. Hon tyckte att jag skulle börja skriva mina memoarer. Det låter väldigt pretentiöst men egentligen är det bara att jag skriver ner lite vad jag minns från min barndom. Hennes förslag var att jag skulle göra det i bokform och ge till barnbarnen när jag var klar. Jag älskar att skriva så jag nappade direkt på idéen. När man börjar tänka på vad som hände förr, så dyker fler och fler minnen upp. Då är det bra att få det nerskrivet innan det glöms bort igen. Jag märker när jag läser bakåt i min blogg hur mycket av det jag berättat om där som redan försvunnit från minneskontoret.
Min farmor var en fantastisk berättare. Vi barnbarn samlades alltid runt henne och kunde lyssna hur länge som helst på hennes historier om hur det var förr. Jag tror kanske inte att allt var sant, men det var som hon uppfattade saker och ting. Hon var väldigt vidskeplig och jag undrar om det kan vara hennes berättelser om "lyktegubbar" och varulvar som fått mig att bli så intresserad av spännande och lite skrämmande filmer. Hon hade passat som manusförfattare till skräckfilmer.