Tidigt i lördags morse åkte Zoé hem till Luxemburg och idag är hon tillbaka på Fritids och träffar sina kompisar. Hennes skola startar inte förrän i mitten av september. Rasmus, däremot, börjar skolan idag. Nu ska han gå i åttonde klass och börja läsa för konfirmation till nästa år. För mig, som pensionär, blir det återgång till gamla vanliga rutiner. Det är inget negativt, bara väldigt tyst. När det gått några veckor rullar allt som på räls igen och sommaren kommer att vara glömd.
Jag tror inte jag hade gillat att ha sommarlov alltid. Det hade blivit för trist. Lite bestämda tider och dagliga rutiner mår alla bra av. Framför allt känner man sig nöjd med sig själv när man avverkat en del måsten. Reklamen om hur semesterveckorna blivit fler och fler är lite missvisande. Jag tror inte det finns någon som har semester i 52 veckor. Alla har saker som måste göras och ingen kan bara glida runt dag efter dag.
Som pensionär behöver man däremot inte passa några arbetstider 52 veckor om året, men det är en helt annan sak. Arbetar gör jag om och när jag känner för det och då mest med sådant som är kul. Jag planerar in semestrar lite när jag tycker det passar mig men det är lika skönt att komma hem igen och ta tag i allt det gamla vanliga. Om man alltid hade semester fanns ju inget att längta efter.
Jag har egentligen en enorm tur. Katarina jobbar på IT avdelningn på Lux Air och personalen där har en del förmåner när det gäller flygresor. Bl.a. får både hon och hennes familj utnyttja en gratisresa per år. Det nyaste är att hon även fick räkna in en annan "reskamrat" som inte ingick i familjen. Hon valde mig som reskamrat och det blev jag jätteglad för. Om några månader ska jag sätta mig på flyget till Luxemburg utan att ha betalat en krona för biljetten. Efter 10 års anställning är det 2 gratisresor per år som gäller.....även för mig. Det uppnås om 1 1/2 år.