Det är en amerikansk film från 1993 med Walter Matthau och Jack Lemmon i huvudrollerna. Den blev så populär så det gjordes en uppföljare som fick namnet Gamla gubbar - nu ännu grinigare. Båda skådespelarna är döda nu, men det skulle mycket väl kunnat göras en svensk uppföljare som kunde heta Sura svenska gubbar, och huvudrollerna kunde spelats av Hermann Lindkvist och Thomas Nordegren.
De verkar lite sura och griniga och lägger sig i sånt som egentligen inte angår dem alls. När prinsessan Estelle döptes så uttalade sig Hermann att det namnet passade bättre på en nattklubbsdrottning. Att namnet redan fanns bland släktingarna (kungens faster hette Estelle) tog han inte med i beräkningen alls.
Nu är det dags igen med en annan surkart som måste lägga näsan i blöt. Thomas tyckte det var konstigt att den nyfödde lille prinsen döpts efter en nazist. Nu är det så att prinsens tilltalsnamn ska vara Gabriel, och det är väl så änglalikt som det går att komma. Han fick även namnen Carl och Walther och det är det sista namnet som Thomas hänger upp sig på. Det är namnet på en nazist, säger han. Så tror jag inte alls att föräldrarna har tänkt. De ville klart bara att deras son skulle ha namnet efter sin farmors pappa.
Det är alla föräldrars rättighet att döpa sitt barn till de namn som de önskar. Givetvis har de diskuterat och försökt komma fram till något som båda två tycker känns bra. Möjligen kan kanske mor-eller farföräldrar ge lite tips, men det är föräldrarna som har sista ordet. Det är ofta som en del gamla namn följer med från generation till generation och det tycker jag är trevligt.
