Det är mycket förkortningar nu för tiden och det blir fler och fler. Sms:andet gör att vissa ord förkortas till oigenkännlighet. De gamla förkortningar jag lärde mig i skolan räcker inte långt nu. Inte har vi så mycket att prata om idag så vi måste förkorta alla ord? Prata gör vi kanske inte på riktigt, det är mer textmeddelanden, och då är det klart bekvämare med färre bokstäver.
En del ord eller egentligen flera ord ihop kan vara praktiskt att slå ihop, som t.ex. vård av barn. Nog är det enklare att säga vab. Det fanns inget sådant när mina barn var små, men Ulrika har kunnat utnyttja det för Rasmus del. Jag tycker det är en stor förmån, och en välbehövlig sådan. Här är det inte någon gräns på hur många dagar det gäller som det är i Luxemburg. Katarina får stanna hemma två dagar per år med betalning om Zoé är sjuk. Nu är Zoé frisk som en nötkärna, men annars är det inte lätt. När hon började i förskolan hände det ofta att hon var sjuk, och då fick föräldrarna ta ut semester eller tjänstledigt. Helt fel tänk, tycker jag.
Här i Sverige har vi även vabb=vård av barnbarn. Det har jag inte behövt utnyttja, för jag gick i pension när Rasmus började skolan och då var det så enkelt att åka till Kvidinge när han var sjuk. Jag hade inga jobbtider som jag måste passa. Tyvärr är det inte lika enkelt att ställa upp på samma vis för de andra barnbarnen.
Det senaste i vårdväg som jag läste om nu var vah=vård av hund. Det fungerar inte riktigt som vab, men ganska fiffigt ändå. Det var en kvinna i Italien som fick lov av sin arbetsgivare att ta ut sjukledighet i stället för semester för att hennes hund var sjuk. En djurrättsgrupp hade hjälpt till att förklara för arbetsgivaren att hunden var en del av familjen. Så är det ju. Hundar, katter eller andra husdjur är som bebisar som aldrig blir så stora att de kan ta hand om sig själva. De är helt beroende av sin ägare. Jag tycker det var ett mycket humant sätt av arbetsgivaren att se det så också.
En del ord eller egentligen flera ord ihop kan vara praktiskt att slå ihop, som t.ex. vård av barn. Nog är det enklare att säga vab. Det fanns inget sådant när mina barn var små, men Ulrika har kunnat utnyttja det för Rasmus del. Jag tycker det är en stor förmån, och en välbehövlig sådan. Här är det inte någon gräns på hur många dagar det gäller som det är i Luxemburg. Katarina får stanna hemma två dagar per år med betalning om Zoé är sjuk. Nu är Zoé frisk som en nötkärna, men annars är det inte lätt. När hon började i förskolan hände det ofta att hon var sjuk, och då fick föräldrarna ta ut semester eller tjänstledigt. Helt fel tänk, tycker jag.
Här i Sverige har vi även vabb=vård av barnbarn. Det har jag inte behövt utnyttja, för jag gick i pension när Rasmus började skolan och då var det så enkelt att åka till Kvidinge när han var sjuk. Jag hade inga jobbtider som jag måste passa. Tyvärr är det inte lika enkelt att ställa upp på samma vis för de andra barnbarnen.
Det senaste i vårdväg som jag läste om nu var vah=vård av hund. Det fungerar inte riktigt som vab, men ganska fiffigt ändå. Det var en kvinna i Italien som fick lov av sin arbetsgivare att ta ut sjukledighet i stället för semester för att hennes hund var sjuk. En djurrättsgrupp hade hjälpt till att förklara för arbetsgivaren att hunden var en del av familjen. Så är det ju. Hundar, katter eller andra husdjur är som bebisar som aldrig blir så stora att de kan ta hand om sig själva. De är helt beroende av sin ägare. Jag tycker det var ett mycket humant sätt av arbetsgivaren att se det så också.