Jag insåg aldrig hur rolig jag var förrän jag började prata med mig själv.
Idag ser det ut som om alla pratar med sig själv. Nu är det ingen som reagerar på det längre, men i början blev man lite konfunderad eftersom det var människor i alla åldrar som pratade högt och tydligt rakt ut i luften. Så många gånger jag har vänt mig om för att jag trott att någon pratat med mig. Personen i fråga har då haft blicken riktad långt i fjärran och har inte haft en aning om min existens. Ibland tycker jag det går till överdrift. Det finns t.o.m. de som inte ens när de står framme i kassan i affären och ska betala slutar att prata. Det är oartigt både mot kassörskan och den de pratar med. Jag tror faktiskt inte att världen går under om man avslutar samtalet och ber att få ringa upp senare.