Idag firar vi FN-dagen. Det är det datum då FN-stadgan trädde i kraft. Dagen har firats sedan 1948 och redan 1971 rekommenderade FN:s generalförsamling att dagen skulle uppmärksammas av medlemsstaterna som en nationell högtidsdag, men i Sverige är det endast en flaggdag.
Alla vet att FN jobbar för att avskaffa extrem fattigdom, främja fred och rättvisa, försöka lösa klimatkrisen och att minska ojämlikheter och orättvisor i världen. Mycket svåra uppgifter att klara av. Det gör klart inte saken enklare när det är så många aktörer som vill ha ett ord med i laget. De flesta länders representanter verkar var sunt tänkande människor, men det finns helt klart undantag.
Kvinnokonventionen trädde i kraft 1981; alltså för 36 år sedan. Det var meningen att all slags diskriminering av kvinnor skulle försvinna. Det skulle då betyda att kvinnor jämställdes fullt ut med män. Så är absolut inte fallet, inte ens i Sverige där vi anser oss vara så jämlika. Även FN-toppen har utgjorts av män under alla år, men när den senaste generalsekreteraren Antonio Guterras installerades lovade han ändring på det. Så har också skett. Det är nu tre kvinnor med i toppen. Jag kan tycka det är på tiden.
Sverige blev medlem i FN 1946 och mellan åren 1953-1961 var Dag Hammarsköld generalsekreterare. Det finns mer svenskanknytning till FN. Carl Fredrik Reuterswärd utformade en bronsskulptur som föreställer en revolver med en knut på pipan. Han kallade statyn Non-Violence. Den finns att beskåda på många ställen i världen; bl.a. utanför Förenta Nationernas högkvarter i New York.