I lördags hade min vårdcentral öppet hus för de som ville bli vaccinerade mot influensa. Jag har vaccinerat mig varje år sen jag slutade jobba. Det känns lite säkrare, tycker jag, även om man givetvis ändå kan bli smittad. Förhoppningsvis blir det då lite lindrigare. Tre timmar på förmiddagen var det öppet för stickning. De skulle starta kl.9 så jag körde ner en kvart innan, och när jag kom fram var det redan lång kö. Det blåste småsnålt, men personalen var hygglig och släppte in oss tidigare. Inne i vestibulen stod två i personalen och delade ut nummerlappar med olika färg till oss. Jag tror det fanns fyra olika färger och sen var det uppsatt en skylt utanför väntrummen beroende på vilken färg man fått på sin nummerlapp.
Det var en hel del som satt i det vita rummet som jag blev hänvisad till, men sköterskorna jobbade snabbt och snart var det min tur. Nålen är otroligt tunn och kort, om man jämför med de som används vid blodprovstagning. Det gick så snabbt och jag hann inte ens reagera innan det var klart. Jag blev tillsagd att sitta ner i 10 minuter innan jag gav mig iväg från mottagningen, ifall jag skulle må dåligt. Efter 8 minuter chansade jag och stack därifrån. Jag har aldrig blivit dålig de andra gångerna, så jag trodde inte det skulle hända nu heller.
På kvällen fick jag ont i armen och jag är fortfarande väldigt öm. Dessutom har jag fått huvudvärk och frossa. Det känns som om det är feber på gång. Jag hoppas bara det är nåt nu efter sprutan och inte att jag blir sjuk på riktigt. På fredag ska jag nämligen åka till Luxemburg och vara barnvakt. Zoés föräldrar ska på konsert på kvällen så vi två får rå om varandra i lugn och ro. Göran skjutsar mig till Kastrup vid lunchtid på fredag, för jag åker redan vid 3-tiden. Då är jag framme så jag kan följa med Katarina och hämta Zoé på fritids. Sen blir det hemresa vid middagstid på söndag och då kommer Rasmus och hämtar mig på Kastrup. Vilken service!