Ulrika fick en konsertbiljett i födelsedagspresent av sin syster och svåger, så vi åkte till Luxemburg i fredags eftermiddag. Zoe och jag hade planerat in en kväll i lugn och ro tillsammans när de andra tre var på konserten. De är alla lika musikintresserade och har nästan samma musiksmak. Nu var det dags för en av deras gamla idoler att uppträda i Luxemburg, nämligen Billy Ocean.
Zoe och jag lekte och tittade lite på TV och hade det allmänt mysigt. Det är roligt när det inte blir så långt mellan träffarna. Fantasi har hon i massor så det var inga problem att få tiden att gå. Jag fick "manus" som jag kunde följa när vi lekte. Ibland kom jag inte ihåg replikerna riktigt, men då sa regissören till med en gång. Inget fusk här inte! Efter ett tag tyckte hon det räckte med lek och ville titta lite på sin iPad. Det dröjde inte länge förrän hon somnade i soffan. Hon hade varit uppe tidigt på morgonen, för det var ju skoldag. Sen kunde jag sitta och bara slötitta på TV. Ibland kan det vara ganska avkopplande.
Jag sov i TV-rummet och hörde på morgonen att Zoé kom in och började leka med sina dockor. Hon pratade väldigt tyst med dem, för att inte störa mig, så jag lyckades somna om. Efter ett tag väcktes jag av någon som viskade i mitt öra:"Mormor, det är inte svart mer nu." När jag lyckats öppna ögonen såg jag genom springan i persiennerna att det var inte svart längre. Klockan hade hunnit bli tjugo över åtta och det var dags att stiga upp.
Rasmus ringde och berättade att han hade tvättat min bil. Sådana överraskningar uppskattar jag mycket. Han hade även varit med sin pappa i Helsingborg för att fiska. De är båda två väldigt intresserade av det, och de hade verkligen turen med sig den här gången. Han berättade att det hade nappat stup i kvarten och det var bara att håva in fisken. När de körde hem hade de 3,5 kg sill med sig, så nu väntar morfar och jag på att bli bjudna på stekt sill och potatismos en dag.