Prästkragar
Prästkragen bärs av biskopar, präster och diakoner och är en del av deras ämbetsdräkt. Från 1500-talets mitt och ca 100 år framåt bar präster ofta pipkrage. Det är den som givit namn åt blomman prästkrage och likheten är slående. Pipkragen tillverkas av stärkt tyg och läggs i täta rundade veck så att den ser ut som en krans av rör som står ut från halsen. I Danmark används fortfarande pipkragen.
Den största varianten kallas för kvarnstenskrage, och liknar lite ett kvarnhjul. I gamla tider ansågs prästen bära ansvaret för vad hans församlingsmedlemmar gjorde, och då var kragen ett bevis på att han bar församlingens bördor.
I Sverige ersattes pipkragen av elvan. Det är en krage av tunt bomullstyg eller linne med två rektangulära snibbar. Den är stärkt så den står ut från bröstet och är fortfarande vanlig vid t.ex. bröllop och begravningar. De två snibbarna ska påminna om stentavlorna med budorden som Moses fick.
Under 1900-talet blev det vanligt att i stället för prästrock bära en särskild prästskjorta med krage av olika modeller bl.a. en helvit krage som kallas för rundkrage.
Det som man ofta ser idag är en krage som är instucken i skjortan så att bara en rektangel är synlig. Det är frimärkskragen. Jag undrar vem som kommit på de olika namnen. De beskriver på ett väldigt bra sätt utseendet på kragarna.