2018

Av någon underlig anledning känns det som om hela det här året bara susat förbi. Jag tycker alltid att tiden går snabbt, men just i år tycks det ha accelererat rejält. När man är barn är det bara bra, för man vill bli stor så fort som möjligt. Som tonåring finns också vissa åldersgränser man gärna vill nå upp till för att kunna få göra en del saker. Efter att jag fyllt tjugo tror jag nästan att all den där "ålderslängtan försvann". Jag gifte mig, skaffade barn och allt flöt på i lugn takt. Hur länge det varade är jag inte riktigt säker på, men helt plötsligt var jag både mormor och farmor och efter det vete fåglarna vart åren tog vägen.

I och för sig har jag aldrig varit vidare åldersfixerad och inte fasat för att bli ett år äldre eftersom jag aldrig haft någon större koll på min ålder. Det året jag fyller jämna år är helt ok, men när jag de där mellanåren får frågan hur gammal jag är, får jag först tänka efter vilket år jag är född och räkna ut mellanskillnaden till innevarande år. Jag är ändå inte så förvirrad att jag inte vet vilket datum min födelsedag infaller på. Det hade ju varit katastrof! Födelsedagar måste firas rejält, så de får man aldrig glömma bort.

Vi har haft en jättemysig jul med Zoé och Rasmus som huvudpersoner. Julklapparna lades under granen och även om vi inte var så många här så var det en ganska rejäl hög ändå, trots att vi bestämt att det bara var barnbarnen som skulle få julklappar. Göran och jag fick trots det två julklappar vardera. Morfar fick en korsordstidning och en penna för just ändamålet att lösa korsord....en specialpenna. Jag fick en träbricka och ett servettställ i plåt. Det kommer att passa perfekt för sommarens fika ute i trädgården. 

Julafton är ju tomtens stressigaste dag på hela året, så vi trodde inte att han skulle hinna komma till oss denna julen. Rasmus och Zoé tyckte att då kunde de gå upp på lekplatsen ett tag för att fördriva tiden fram till julklappsutdelningen. De klädde fnissande på sig och stegade iväg. Fem minuter senare ringde det på ytterdörren. När Katarina öppnade stod två tomtenissar med röda luvor på trappan. De vikarierade för tomten, sa de, och var hitskickade för att ta hand om utdelningen av klapparna. När nissarna var klara tackade de för sig och försvann och kort därefter kom Zoé och Rasmus tillbaka från lekplatsen. 

Nu är Zoé hemma i Luxemburg igen för hennes skola startar i morgon. Rasmus har en veckas jullov kvar och då kommer han att vara här. Han fick en jättestor kokbok i julklapp, så jag räknar med att inte behöva laga middag en enda dag den här veckan.