På 60-talet var det väldigt populärt med virkade dräkter. Det modet börjar dyka upp så smått igen, och det kliar lite i fingrarna på mig att börja på en dräkt till mig själv. Jag virkade en grön och en rosa dräkt som jag använde mycket. Till min systedotter gjorde jag en blå kappa med silverfärgade kanter, och vi var väldigt stiliga när hennes lillasyster döptes.
Med åren så ändrades modet givetvis och de där dräkterna bara hängde i garderoben och tog plats. Det hade gått åt en hel del garn till dem och jag nändes inte slänga dem, utan jag sprättade itu delarna och repade upp garnet. Jag var van vid det hemifrån, för min mor var väldigt noga med att ta vara på allt så mycket det gick. Hon sydde om gamla kläder till mig och min syster och repade upp slitna tröjor och stickade nya. Då virade hon först garnet i härvor som tvättades och när de var torra nystades garnet hårt så det blev så slätt som möjligt. Jag tyckte det var så kul när jag fick hjälpa mor med det.
Av det gröna garnet stickade jag koftor till mina döttrar, men det rosa har blivit liggande år efter år. Men så helt plötsligt fanns det ett mönster som fodrade just den här rosa nyansen. Genom filmen Trolls blev Poppy väldigt omtyckt. Zoé älskar den här figuren och det gör jag med. På nätet beställde jag ett mönster och det har hållit mig sysselsatt ett bra tag. Först hade jag planerat att det skulle bli en julklapp, men det hann jag inte och jag missade även födelsedagen.
Nu är Poppy äntligen klar och till påsk ska hon överlämnas. Det fanns mönster på Poppys kompis Branch också, och visserligen har jag garn som passar, men jag tror nog att det får räcka med Poppy. Själva dockan var inte så besvärlig att göra, men håret var ett elände. Tack och lov att jag klippte mig förra veckan. Min frisyr är betydligt lättare att fixa till än Poppys.