Just nu ockuperas TV:n av Göran och Rasmus. Är det inte ishockey som visas så är det fotboll. De kan sitta och diskutera bollar och puckar och spelare i det oändliga. Däremot vet jag att de också tycker att försnacket inför varje match är något helt onödigt. Då görs analyser och jag vet inte allt av ett gäng herrar som ser ut som om de diskuterade världsproblem. Det viktigaste och mest intressanta för alla måste väl ändå vara själva matchen. När det blir ett mål visas det i repris minst 5-6 gånger från alla vinklar...utom möjligtvis uppifrån.
Min far var också väldigt sportintresserad och han var tränare för ett fotbollslag när jag var barn. Jag minns att vi varje söndag fick följa med och se på matcherna. Inte tror jag det var så frivilligt vi följde med, men på den tiden gjorde man alltid som föräldrarna sa. Det är kanske det jag protesterar emot nu på gamla dar.
Jag känner mig utvisad när det är sportevenemang. Rasmus och jag brukar ha samma intressen och tycka lika om det mesta, men när det gäller sport är vi inte alls på samma våglängd.