Vårt Plommonkafé ska utökas med en lien paviljong eller vad man ska kalla det. Egentligen är det ett duvbo. Häromdagen när jag satt och vilade mellan arbetspassen i trädgården såg jag att en vildduva flög upp i plommonträdet med en liten gren. Ganska snart flög den iväg igen och återvände efter en stund med ännu en gren. För en tid sedan började ett duvpar bygga i en av de höga cypresserna men skatorna var där och irriterade dem stup i kvarten, så jag tror de bestämde sig för att flytta. Här har jag full koll över bygget och den skata som vågar visa sig här kommer att få sina fjädrar varma.
Tidigare i veckan har jag irriterat mig på att det låg fullt med grenar på gräsmattan. Jag kunde inte begripa var de kom ifrån. Nu ramlade poletten ner. De var tydligen i största laget så de fick inte plats i grenklykan. Då släppte duvan helt sonika grenen på marken. Jag försökte vara snäll och bröt sönder den i mindre bitar, men det föll inte duvan på läppen eller näbben. De ligger fortfarande kvar. Den är kanske lika noggrann som Göran när det gäller vilket träslag som ska användas. Jag får väl slänga dem i trädgårdstunnan i stället.
Vi får sitta någon annanstans och fika tills ungarna, om det nu blir några, har flyttat hemifrån. Vi har satt våra trädgårdsmöbler framför ormbunkshörnet. Där är det skuggigt och skönt hela dagen. Göran tyckte det var extra kul att duvorna valde att bygga i trädgården eftersom han för ett tag sen bestämde sig för att inte ha kvar sina brevduvor. Han har funderat på det ganska länge och till sist bestämde han sig för att sluta helt. En av de andra klubbmedlemmarna var här uppe och fick alla brevduvorna så nu är det alldeles tomt i slaget.
Tanken är att göra om duvslaget till ett förråd. Det är ganska stort och vi har tänkt att förvara våra bildäck där och även göra ett rum till alla trädgårdsredskap och annat som behöver ställas undan, som t.ex. krukor och trädgårdsmöblemang. På så vis blir det bättre plats i garaget. Först måste duvslaget ändras om lite både ut och invändigt men det får vi ta efter hand som vi har tid.