Det står ofta så i annonsbladen som butikerna skickar ut när de får in en vara som inte tillhör deras ordinarie sortiment. Hos oss betyder det något annat. Det är nu 3 månader sedan som Görans brevduvor flyttade till ett annat duvslag. I början kunde inte den nye ägaren släppa ut dem, för då hade de automatiskt flugit hit igen. Först måste de "avprogrammerares" på nåt vis. Det går att göra men det kan ta ganska långt tid och ibland är det kanske helt omöjligt. När duvorna bott på det nya stället ett bra tag började ägaren släppa ut dem på morgonen. Han bor också i Åstorp så det är inte så långt hit fågelvägen. De kom hit samtliga som ett brev på posten...faktiskt mer säkert än PostNord.
Duvorna cirklade runt i luften ovanför vårt hus, men sen landade de på duvslaget, och där satt de sedan och väntade. De väntade antagligen på att bli insläppta. Göran hade låtit en sputnik, dvs. en slags inflygningsbur vara kvar till ett av rummen i slaget. Något insläpp blev det dock inte förrän på kvällen. Då blev de hämtade och återförda till sitt nya hem där de fick de mat och vatten.
Detta blev en daglig rutin i några veckor, men så småningom var det några duvor som återvände självmant till det nya boendet och efterhand som dagarna gick så blev det mindre och mindre "kvarsittare" hos oss. De sista dagarna har det bara varit en enda envis duva som vägrat lämna sitt gamla hem, men igår kväll var det helt tomt här. Vi håller tummarna för att det ska fortsätta på den vägen.
Det såg så kul ut en dag när Göran satt i trädgården och studerade sina gamla duvor. En av dem flög och satte sig på en stol bredvid honom. Det såg nästan ut som om den ville ha en pratstund och kanske en förklaring till flytten. Jag rusade efter kameran, men innan jag hunnit få fram den tyckte duvan det var färdigsnackat och flög iväg.