Ibland är det rätta dagen att organisera någonting
Jag gillar att planera och organisera. Då skriver jag upp på papper...inte på datorn det jag vill göra. Efterhand som jag får tid så betar jag av den här listan i den ordning jag tycker verkar mest intressant. Det lär finnas ett program på datorn där man skriver en slags kom-ihåg-lista och även skriver in när vart och ett man antecknat ska vara klart. När den tiden sen löpt ut får man ett meddelande av något slag. Så vill inte jag ha det. Då blir det nästan som att jobba. Om det är så att jag struntat i att göra en sak vill jag inte bli påmind om det sen. Det är nästan som att få bannor. Jag vill bara ha trevliga påminnelser. Det är en Passionistas privilegium.
Idag tänder vi det första adventsljuset och jag plockar också fram så mycket julpynt jag bara hinner. Jag vill kunna njuta av det så länge som möjligt. Det finns vissa traditioner som helt enkelt måste vara just så som de alltid varit. Det känns på något vis tryggt och bra. Givetvis skaffar jag mig lite nytt julpynt varje år, men i stora drag så är min jul som den alltid varit sen mina barn var små. Som barn firade jag alla jular hos farmor och farfar och jag minns så glad jag blev när jag kom in i huset och såg att farmor satt upp de röda och gröna girlangerna i taket. Det var varmt där inne och det doftade nybakat....och det doftade jul.
När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla människor glädjas
att fira få advent.