Ljusa melodier
"Nu tändas tusen juleljus"är sannolikt den mest kända och mest sjungna julsången. Emmy Köhler skrev både text och melodi till den 1898 och nästan 100 år senare 1996 valdes den in i den svenska psalmboken. Där har den nr 34. Jag minns att vi sjöng den när jag gick i skolan och sedan har mina barn sjungit den under sin skoltid och den är fortfarande med på julreportoaren i skolorna. Det känns lite tryggt med en så gammal julvisa och jag tycker den är så fin.
"Låt mig få tända ett ljus"är det många svenska artister som sjungit in. Melodin är Mozarts vaggsång. När jag var ca 10 år gick jag på dragspelskurs, och då fick vi lära oss spela den här visan som hette "Wiegenlied".
A capella-sången "Tänd ett ljus"är ännu en sång som handlar om ljus och som gruppen Triad framförde. Det var tre killar som sjöng varav Niklas Strömstedt nog är den man känner till mest.
En av mina favoritartister är Björn Afzelius, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt. När han sjunger lyssnar man intensivt, för varje ord är viktigt. Han har sjungit in både "Två ljus" och"Ljuset". Den sista melodin är en av mina favoriter, och jag tror inte den texten lämnar någon oberörd.
Ljuset
Jag ser hur ljusen brinner ut;
jag ser hur varje liv tar slut.
De strålande bloss
som lyste för oss
tar slut
de brinner alla ut.
Jag ser hur livet rinner bort;
hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig
som skulle bli mitt liv
tar slut
ska också nå sitt slut.
Jag stod vid det rytande havet i natt
och såg ut i rymdens evighet
och jag såg en svag men tydlig glöd;
jag såg att nya stjärnor föds.
Och fast det var natt
blev det ändå aldrig svart.
Där ute
tändes nya ljus.
Vi är en sekund i epokernas ström
men vårt liv är en oersättlighet.
Så innan min låga flämtar till
och skymningstimmen tiger still
vill jag vara ett bloss
för de som följer oss
en tid;
ett ljus på deras stig
en tid;
ett ljus i deras liv.
Jag ser hur ljusen brinner ut;
jag ser hur varje liv tar slut.
De strålande bloss
som lyste för oss
tar slut
de brinner alla ut.
Jag ser hur livet rinner bort;
hur tiden alltid är för kort.
Den ändlösa stig
som skulle bli mitt liv
tar slut
ska också nå sitt slut.
Jag stod vid det rytande havet i natt
och såg ut i rymdens evighet
och jag såg en svag men tydlig glöd;
jag såg att nya stjärnor föds.
Och fast det var natt
blev det ändå aldrig svart.
Där ute
tändes nya ljus.
Vi är en sekund i epokernas ström
men vårt liv är en oersättlighet.
Så innan min låga flämtar till
och skymningstimmen tiger still
vill jag vara ett bloss
för de som följer oss
en tid;
ett ljus på deras stig
en tid;
ett ljus i deras liv.