Lucka 24

Vi kallar julafton för dopparedan efter en sed som är mycket gammal. Förr började inte julafton firas förrän efter solen gått ner och hela dagen ägnade man sig åt julförberedelser. Det var mycket som skulle göras och det blev inte alltid tid över för att laga till något att äta så man tog en bit torrt bröd och la i grytan med skinkspadet. Brödet sög åt sig av spadet och på ett nix fanns nu ett "mellis" att stoppa i sig. Förr var det vanligt med storbak och brödet blev ganska torrt och hårt med tiden. Då passade det bra att använde det i doppandet. Det var egentligen ganska smart uttänkt, för medeltida svenskar slapp då att bryta den katolska fastan (när de inte fick äta kött) som varade mellan Lucia och julaftonskvällen. Nu fick de ändå äta något som smakade kött. Doppet i grytan blev en slags version av vegoskinka.

Vårt julfirande har ändrats en hel del sen medeltiden. Julfastan har försvunnit och julafton firar vi nästan hela dagen. Doppet i grytan finns dock kvar i en del familjer, men nu blir det oftast i samband med julmaten och knappast som ett mellanmål.

Hemma hos min farmor och farfar gick det givetvis inte att undvika dopp i grytan. Farmor släppte ner en bit vörtbröd i spadet och fiskade upp skivan med en hålslev. Var och en av oss fick en assiett med den här "delikata" skivan. Jag lärde mig aldrig tycka om det, och farmor brukade ge oss barn en skiva nybakat bröd med smör och sirap på i stället. Mycket godare och "nyttigare". Traditionen med dopp i grytan har jag inte bevarat så något sådant blir det inte idag...fastän det är Dopparedagen.

Jag vill passa på att tacka för alla trevliga kommentarer på min kalender och önska alla både gamla och nya bloggvänner en riktigt God Jul!